Tro det eller ej men i går kväll när Janne och Göran kom hem efter sitt kvigletande så stod sex kvigor i vårat kors, 200 m från husen, där uppfartsvägen börjar!! De ringde in till mig och när Erik och jag kom ut så var Janne på väg upp med kvigorna efter sig. Vi försökte mota in dem på logen, men vi blev lite för ivriga så de kände sig pressade och bröt sig ut och for iväg. Göran ringde Lennart som också kom och hjälpte till. En och en halv timme senare när vi hade motat dem tillbaks och de hade vänt åt fel håll bra många gånger (och trampat i en grannes trädgård dessutom), stod vi åter utanför logdörrarna. Trötta och genomblöta, både vi ock kvigorna. Med list och tålamod lyckades vi den gången få in dem först på logen, sedan i lagårn och till slut i en box. Så nu är de i tryggt förvar och vi är tillbaks på ruta ett, nu måste de ju köras ut till hagen igen. Om vi törs! Dessutom saknas fortfarande de fyra andra. De är troligen kvar i närheten av hagen. Jag har åkt omkring och letat efter spår nu på morgonen men inte sett något. Fortsättning följer...

Det är roligt att jag orkar detta så bra! Jag får taxotere-ont i benen på natten efter att jag har gått så långt, men med en Panodil så sover jag ändå. Kanske om jag har tur så går jag också av mig något av de extra kilona redan nu!!

Först när jag stod i duschen för att tina upp efter detta äventyr kom jag ihåg att det var grillkväll på veterinärstationen! Trist att jag aldrig gör något kul! Fast det var ju ösregn så riktigt jättemysigt kanske det inte var... Och jag hade egentligen inte anmält mig heller, misstänkte ju att det skulle vara ensilageskörd den dagen. Det hade förstås varit det allra bästa, men tyvärr. Idag regnar det också.

Förresten kom jag att tänka på att ni som läser kanske tycker att det är lika intressant att jag skriver om min nya dammsugare som om kvigor och ensilage-skörd! Jag tror att alla tycker att dammsugare är mycket tråkigare än kor, men det är ju min prioritering. Den är jättebra. Det är lite jobbigt att sladden inte vindar in sig, men det är bra att det är en jättelång sladd, .

Jag var hos dem på förmiddagen, vid tio-tiden. Hade med mig lite hö eftersom de fortfarande är lite virriga. De ska vara tio men var bara nio. Jag hittade nummer tio (745) ensam längre bort i hagen och gick med henne bort till de andra. De var lugna och hon blev glad och jag ansåg att allt var frid och fröjd och åkte hem. Nu på eftermiddagen fick vi telefonsamtal om att någon sett sex kvigor i full galopp på asfaltsvägen en halvmil därifrån! Jag åkte till hagen och den var helt tom! Ett stort hål i staketet och tydliga spår som visar hur hela flocken har sprungit i full fart mot staketet och sprängt det och fortsatt på samma vis! De måste ha blivit skrämda, kanske av en älgko. Eller av en helikopter, Göran sa att han hade hört på radion att de skulle kolla kraftledningar med helikopter, och det går en kraftledning rakt igenom den hagen. Nåväl, kvigorna har passerat en kursgård i full fart. Trampat lite i gräsmattan och bajsat lite på badstranden, men inte värre än att det gick att plocka bort. Sedan har de nog delat på sig (att döma av spåren vi sett). Några har fortsatt att springa, några har stannat kvar i trakten av hagen. De sex som sprang långt har troligen träffat de två som jag skrev om i förra veckan. De går kvar i samma trakt och är helt förvildade, ägaren åker dit med foder varje dag, men kommer inte i närheten av dem. Så det skulle ju vara bra om de gick ihop med våra som ju är tamare, då skulle vi kunna mota in hela flocken i någon hage. Vi letade länge och väl och kunde till slut konstatera att de hade delat på sig igen, för vi hittade Nisses två vilda kvigor, men våra syntes inte till någonstans. Inte mycket mer vi kan göra just nu. Göran och Janne är därborta och letar lite till, men det ösregnar så det är ju så jobbigt att gå i skogen. Vi får leta mer i morgon.

Nu har vi i alla fall inget som ligger på slag längre. Det var uppehållsväder i går kväll och Göran körde med strängluftaren och det var uppehåll hela natten och på förmiddagen idag så vi hann hacka alltihop. Det var väl lite blött ändå, och lite sämre näringsvärde är det vi körde i måndags, men den hygieniska kvaliteten lär vara helt OK. Nu regnar det en skvätt. Nu törs vi inte slå mer, i morgon ska det regna. Sedan ska det vara skapligt lördag och söndag, men på tisdag kommer ett stort långvarigt lågtryck! Hu! Vi har mycket kvar att köra och kommer inte att hinna. framförallt kommer vi inte att kunna köra för fullt på lördag eftersom vi inte kan slå på fredag och få det förtorkat. Suck, det här är nervöst. Men vi är ju i alla fall en liten bit på väg.. Vissa år får man aldrig någon chans till bra skördeväder, det enda som står till buds är att köra så gott det går mellan skurarna. Man vet inte, kanske är det ett sånt år i år och i så fall var det ju inte fel att börja som vi gjorde. De som väntar för länge får ett foder med riktigt dåligt näringsvärde och då blir det ingen bra vinter.

För övrigt fortsätter jag att må bra. Lite värk i benen om jag går för mycket, det är det enda. Sommarlovet närmar sig med stormsteg. Killarna har en massa olika aktiviteter och inte så mycket skoljobb.

Det bara regnar och regnar. Vad hjälper det att SMHI har ritat en sol över oss idag? Det här är inte alls kul. Och det verkar som om det tänker hålla på i flera dagar. Bara att deppa ner sig... Jag har varit och köpt några böcker och en ny dammsugare för den gamla hade gett upp. Nu satsade jag på en sådan där rund som ser så proffsig ut. Den verkar ha bra sug och gott om plats för allt höboss och alla hundhår.

Haha, nu börjar det här bli en sådan där meningslös blogg. När man inte har något vettigt att skriva så börjar man berätta om vad man har köpt idag, vilken mat man tänker äta osv. Ursäkta. Kanske bättre att jag hoppar över vissa gråa dagar?

Efter lunch kom det lite regn, inga stora mängder men tillräckligt för att vi skulle bli tvungna att sluta upp. Men vi hade bara ett lass kvar på slag. Det kom bara en liten skur och i morgon ska det bli uppehåll så Janne slog lite till. Vi "småkör" bara, slår lite i taget och på gärden där vi vill komma åt återväxten snabbt, för att korna ska få beta den. De stora gärdena sparar vi tills det blir bättre väder. Om det nu blir det.. torsdag och fredag ska det regna står det nu i väderprognosen. Näringsvärdet sjunker snabbt nu i fodret, och om vi måste hålla still några dagar så får vi en otäck skarv i silon där det kan bli dålig kvalitet på fodret, så att korna blir sjuka när vi kommer dit i vinter. Än är det dock ingen fara, det vi har kört hittills är bra. Bilderna är från igår.

I lagårn är det fortfarande rätt stökigt när vi tar in och ut korna. När man öppnar från hagen så kommer alla i full galopp och en man måste stå och vakta så det kommer lagom många, och sedan stänga om de andra. De unga korna har ännu inte lärt sig hur det går till att ta sig ut och med huvudet i grinden till foderbordet sommartid. Vi fäller ner en grind så att det blir självlåsande grindar på sommaren. Då måste de höja upp huvudet när de går in, istället för att gå in i nederkant som de gör på vintern. Det tar några dagar för dem att lära sig (en del lär sig förstås direkt, även bland kor finns det de som har lätt att lära sig). I kväll har de i alla fall gått ut på betet och börjat äta istället för att bara springa omkring och skrika. Kor blir så upprörda när det händer något nytt. De vill helst att allt ska vara som vanligt, alla förändringar är jättejobbiga tycker de. För dem är det i alla fall skönt att det är mulet i kväll. I går gick det åt en hel tub med solskyddsfaktorsalva, spenarna måste smörjas dagligen i början, de blir så lätt brända och då är det inte roligt att bli mjölkad. Eller att mjölka.

Jag mår bra. Jag riktigt njuter av att må så bra. Tänk, nu har det gått tre veckor sedan senaste cyton, och JAG SKA INTE DIT IGEN! Jag ska fortsätta må bra!!! Nu är jag pigg också, och tycker det är roligt att vara med och jobba. Jag har fått träningsvärk i benen, men det är väl bara bra... Tids nog blir jag väl trött igen av strålningen, men just nu gäller det att ta vara på den här "må-bra-tiden". Jag har slutat med sjalar och "buff" på huvudet nu, det finns ju faktiskt lite hår! En keps har jag ibland, så att folk inte ska behöva bli illa berörda. Däremot glömmer jag att de kanske tycker att det ser obehagligt ut att jag bara har ett bröst. Jag använder inte lösbröstet när jag bara är här hemma på gården, det har jag bara "till fint". Jag känner mig mer oöm och ledig utan protes. Men det ser kanske obehagligt ut att titta på? Det lär jag väl inte få veta, förmodligen är det ingen som kommer att våga säga något om det...

Vi vill in igen, skriker korna när de har varit ute en stund. Lite bökigt var det ju att få ut dem, som alltid, men det har i stort sett gått bra. Och så har vi ensilaget igång! Erik kom hem på cykel (kedjan har gått av på moppen men han har visst köpt en ny idag) och nästan knuffade ut Janne ur lastmaskinen, det är ju det här Erik älskar! Men frågan är om vi har gjort bort oss ordentligt.. det blåser upp som till oväder i kväll. Och väderprognosen har ändrats från "risk för skurar på onsdag" till "regn tisdag onsdag och torsdag".... Vi brukar inte lura igång oss för tidigt, men den här gången verkar det som om det var fel att börja nu. Men nu är det försent att ändra något, nu kan vi inte göra mer än hålla tummarna. Idag har vi i alla fall fått in riktigt kalasfoder! Jag har tagit in tvätten, tänkte att om den hänger kvar ute så blir det ju ofelbart regn, eller hur?

Inte mycket har gått som det ska idag, 685 vägrade gå ut från sin plats (vi fick ta på henne grimma och dra ut henne), traktorn (nyservad) startade inte, kraftuttagsaxeln lossnade (!), elevatorbandet bara stannade, det satte sig i fläkten, handdatorn till fodervagnen ville inte göra dataöverföring, m.m Men det har ordnat sig vartefter. Göran lejde Ingmar och han har varit här hela dagen för att jag inte skulle behöva klättra upp i tornet. Dessutom hjälpte han till med det sista på staketen. Riktigt lyxigt, jag bara pekade var jag skulle vilja ha en stolpe, och vips var det en stolpe där!! Nu är jag ganska trött men mest är det fötterna som värker och klagar på att det har varit en lång dag.

Yes, nu är vi igång! Nästan hela Källgärdet är nerslaget. Nu hoppas vi att vädret står sig och att det bara är skurar som kommer onsdag och torsdag. Det blir körigt att vi inte har fått ut korna tidigare, men nu är det som det är. I morgon ska vi göra allting, ta ut korna, ställa fram allting till tornet och köra igång hacken. Nu är i alla fall jag återhämtad och kan vara med i lagårn så att det fungerar där så att inte ensilagekedjan behöver stanna. Idag har jag hållit på med staket men jag är inte riktigt klar, får göra det sista i morgon. Lennart har gjort det mesta med staketen i förra veckan, men elstaketet ser han inte riktigt. Jag brände mig i nacken när jag gick i solen, tänkte inte på att det skinnet inte är särskilt vant vid sol, där brukar det hänga hår...

Jag blir trött förstås, men inte alltför mycket. Jag tror faktiskt att det kan vara bra också att passa på att träna upp mig nu när jag har några veckors "mellantid". Jag har blivit både tjock och försoffad, och det vill jag ju inte vara i resten av mitt liv!

En strålande sommardag! Vi måste nog börja slå gräs i  morgon, vi har inte nerver att vänta längre. jag har gått runt Källgärdet idag för att se till att ingen eltråd från staketet ligger ute på gärdet.

På förmiddagen var det lite telefonrabalder. Någon hade sett två kalvar på ett gärde bredvid asfaltsvägen och ringt arrendatorn till den gården. De åkte genast och räknade sina djur och när ingen saknades ringde de oss för vi har beten i närheten. Då var jag nyss hemkommen efter att ha åkt hela rundan och tittat till alla våra djur så jag kände mig ju rätt säker på att de inte var våra. Vi kom överens om att det måste varit hjort eller vildsvin eller något sånt de sett, ingen visste vem som hade ringt det första samtalet. Men sedan ringde en som bor i närheten. Han är pensionerad kobonde och när han hade sett två ettåriga kvigor fanns det ingen anledning att ifrågasätta sanningshalten. Göran kom på att ringa till en granne flera mil bort, men ganska nära fågelvägen. Mycket riktigt så hade han släppt ut kvigor igår och två hade dragit till skogs. Så nu vet vi vems det är men ingen vet var de nu befinner sig.. Det känns skönt att veta att det inte var våra, men ändå tänker man hela tiden på dem som letar och undrar hur det går. Jag ska snart åka och titta till våra en extra gång, de här kan ju ha gått dit.

Som ni märker mår jag ganska bra nu, jag gnäller inte så mycket. Fötterna är fortfarande domnade förstås, särskilt den vänstra. Tur att man inte har en massa legobitar på golvet längre, jag skulle kanske trampa på dem utan att märka något? Ibland får jag stickningar i händerna en stund, men där har jag nog känsel som jag ska än så länge. Att känna på dräktigheter och folliklar och sånt igår var helt som vanligt. Skönt. Idag har jag dräktighetsundersökt Gullan. Bara 52 dagar, men jag tror nog att hon är dräktig.. Hurra! Ska kanske kolla med ultraljudsapparaten för att bli helt säker. Jag har den hemma efter gårdagen, de brukar ha så feta kvigor på den gården så jag hade med mig den för säkerhets skull.

Mitt hår växer! Jag har ett ganska tätt lager med ljust bebisfjun över hela huvudet. Visst tappar jag en del fortfarande, men jag känner mig rätt säker på att få ha det mesta kvar nu. Jag har fått en ny vana märker jag, jag vill hela tiden dra handen över hjässan. Kanske för att förvissa mig om att det faktiskt är sant att det växer?

Senare: jag har varit ute med ultraljudsapparaten. Kan inte hitta något foster i Gullan tyvärr, så mitt NOG dräktig är väl inte särskilt pålitligt. Bilden är från 616, hon är seminerad samma dag som Gullan, och där var aldrig någon tvekan om dräktigheten, varken när jag kände efter eller när jag tog bilden. Jag kunde inte låta bli att kolla mig själv också, ärret och området däromkring. Kunde inte hitta några tumörer, det var väl bra??