Jag mår bättre igen. Och de har influensadagarna gav mig verkligen anledning till reflektion. Tänk vad stark och frisk jag är i vanliga fall numera! Inte för att det på långa vägar var så illa som under behandlingarna, bara känslan av att bli svimfärdig av att försöka gå omkring lite var välbekant. Allt det andra - luddet i huvudet, smärtan i benen. den äckliga smaken och alla de andra obehagliga förnimmelserna lyste ju med sin frånvaro. Och nu är jag redan nästan helt återställd! Efter bara några dagar!

Jag svek mina kollegor, skulle ha jobbat två av de här dagarna, hoppas det inte blev alltför körigt för dem. En del jobb sköt jag framför mig till nästa vecka som lär bli fullspäckad som vanligt.

Vi har målare här och gör i ordning några rum. Det blir så fint. Äntligen får Janne bo lite civiliserat. Tapeter till Görans och mitt rum valde jag på en kvart mitt i stressen i måndags. Men jag tror att det kan bli bra. Fast emellanåt  undrar jag om jag är riktigt klok - syrenlila. med en "fondvägg" i mörkare syrenlila med storblommigt mönster av nån sorts ogräs. Hmm... Göran har märkligt nog inte uttryckt någon åsikt alls..

Johan funderar mycket på döden för tillfället och jag har insett hur värdefullt det lilla häftet "två veckor hos mormor" är som jag satte ihop efter killarnas besök i Skåne sommaren 2003. Det var sista gången de träffade Dick. För att bevara goda minnen är det nog viktigt att spara bilder att haka upp dem på. Jag har varit urdålig på sånt, ska verkligen försöka bättra mig.

Har också bestämt mig för att om alla ni andra tänker vara i Ask så ska killarna och jag det också. Det svider för mycket annars. Visst blir det synd om Janne och Göran men de får väl bita ihop. Jag får väl hitta på något sätt att kompensera. Synd att jag har jouren också, det blir tajt.