Igår tillbringade jag större delen av dagen på ko-utställning. En fantastiskt rolig folkfest där landets finaste kor samlats för att tävla om vem som är vackrast. Jag är full av beundran för alla de entusiaster som tränar sin ko i veckor, klipper och tvättar den efter konstens alla regler och åker över halva Sverige för att vara med på detta jippo. Riktigt tårögd blir man av barnen som tävlar med kalvar i showmanship "konsten att visa upp en ko". jag var ju där i tjänsten och stannade inte hela dagen, det var inte nödvändigt. Holstein-korna är inte lika roliga att se för där har det nästan gått till överdrift. Vuxna karlar som fönar och stylar sin ko in i det sista, fixar till rygglinjen och sprayar svanstofsen. Och så ska korna ha så sprängfyllda juver som möjligt, det ser snyggare ut, men det är inte riktigt shysst mot korna tycker jag. Inte är det Svensk Avels (nej, Viking Genetics heter det numera) tjurar som är fäder till dessa kor heller, det är idel mystiska namn som man aldrig har hört talas om. Därför tycker jag det är roligare att se de bruna, där är det lite mer avspänt och också en hel del folk från trakten som är med och tävlar. På bilderna ser ni uppifrån och ner:

SARA-pristagarna (ska ha uppnått en viss ålder och en viss produktion med god hälsa för att få vara med och tävla). Vinnare blev andra kon från vänster, e. 1341 Charlot, född -99 och dräktig igen. Sympatiskt av domaren tyckte jag att välja henne pga hennes goda vigör vid denna ålder fast att hon inte var sprängfylld i juvret och fast hon inte var så stor. Andra bilden en kalv e. Bangkok. Tredje bilden totalchampion SRB, en andrakalvare e. 1347 Laro. sedan några andrakalvare, en efter J Valter och en e. Peterslund. Och så hela gruppen andrakalvare uppställda i rangordning.

Jag har jobbat mycket denna veckan också, och blivit testad med livmoderframfall och annat arbetssamt. Det fungerar ju men jag blir trött förstås. Fast det känns ju bra också att jag verkligen orkar. Jag märker att jagblir väldigt deppig när jag blir för trött. Det gäller att vila mycket mellan varven. Datorn får vara ifred, jag promenerar och läser böcker, köpte en trave när Johan var på schackträning i måndags. I torsdags var Johan och jag på samtal med vår LSS-handläggare och det fungerade väldigt bra, han fick berätta om sig själv och sina intressen. Åtta timmar i månaden handlar det om och det är ju ganska mycket. Hon sa att när man har en diagnos är det inget att diskutera, han kommer att beviljas detta. Sedan gäller det ju "bara" att hitta rätt person. Johan tycker detta är en bra grej. Han framhöll som viktigt att det blir en vuxen person, han tycker att det blir tryggare. Klok gosse.

I morgon har vi klövverkning, sedan är det fullbokat mest varje dag den veckan också. Det rullar på. Jag vill knappt gå in och läsa på forumet numera, blir så himla ledsen av alla som får bakslag. Det är verkligen förfärligt med cancer och jag har en himla tur än så länge som har fått ett nytt liv igen.