Jag har berättat förut om 604, hon har haft problem med klövarna och fått extra klövverkarbesök med kloss och bandage. Nu när kalvningen började närma sig blev hon plötsligt jättedålig. Hon slängde sig på sidan i kalvningsboxen och låg och krampade. Hon fick förstås kalk och magnesium och Beviplex och lite diverse. Det märkliga var att när vi vände henne så hon fick ligga på andra sidan blev hon plötsligt helt normal, åt, idisslade och reste sig sedan. Och slängde sig på höger sida med kramper efter några timmar. Skumt. Mitt i detta kalvade hon. Vi vände henne igen och hon åt, idisslade, slickade kalven, reste sig och pysslade med sin kalv. Skönt tyckte vi. Tills hon slängde sig på fel sida igen och var lika dålig. Jag tankade henne full med kalk innan jag åkte iväg till vår dataprogramsträff. Medan jag var borta fortsatte hon på samma sätt - var pigg och åt, blev mjölkad, slängde sig på fel sida! Katastrofen var att kalven kom under när hon slängde sig ner. Vi som var så glada åt den pigga fina lilla kvigkalven! Göran ringde när jag var på väg hem och ville att jag skulle komma direkt till lagårn och avliva 604 för nu trodde ingen av oss längre att hon skulle bli OK. En "hjärnskada" hade jag föga vetenskapligt diagnostiserat det till. Men när jag kom ut i lagårn stod hon så nöjd och glad på båspallen och åt för fullt. Och sedan dess har hon mått bra! Ibland hjälper det att tillkalla veterinär... Men den lilla kalven sörjer vi fortfarande.

Vår dataprogramsträff gick riktigt bra. Jag tror att vi har löst alla knutar och kommer att få programmet färdigt till slut! Mycket spännande. På måndag är det telefonmöte igen.

Jag är fortfarande så förfärligt trött. Vill helst bara sitta i ett mörkt hörn och gråta. Vill verkligen inte jobba eller fixa mat eller något alls. Jag försöker att göra sånt som ska vara uppiggande - gå promenader i dagsljus t ex. Inte sitta vid datorn... Inte tänka på vad jag borde göra utan göra något istället. Men det går inte så bra. Hoppas det vänder av sig själv. Annars vet jag inte hur jag ska få tillbaks "gnistan". Inte för att jag var så gnistrande förut heller... Vet inte hur mycket som är konvalescens, hur mycket som är biverkning av Tamoxifen och hur mycket som sitter " i huvudet". Förmodligen en kombination. Det är väl bara att gneta på. Försöka hitta glädjeämnen (?).

Jag är också ledsen för Erica/lilltåns skull. Hon som skulle bli friskskriven och fädigbehandlad samtidigt som jag. Men det är ju en tjej med kämpaglöd - hon kommer igen ska ni se!