Grå dimma över sjöarna. Våta klippor och svarta trädstammar som speglar sig i det mörka blanka vattnet. Lera och svarta löv. Vildsvin fula och gråa, breda över baken, som bökar i leran på en gammal vall. Mörkt redan på eftermiddagen. Vart tog alla färger vägen? Hösten är slut och vintern är ännu inte här. I detta ingenmansland radar de okastrerade kalvarna upp sig i en oändlig krävande karavan. Hästarna hostar och jag också - en influensa kryper på och frossan slår till. En tung månad. Kommer jag till Skåne? Jag undrar - tar jag mig ens hem i kväll? Tar dagen nånsin slut?

Ljusglimtar finns i mörkret dock - lunch med Ann, hjälp med resorna av Åsa, Johan vill åka på schack igen. Och han följde med mig på hundpromenad.

 

mor

18 november 2009 14:09

Min älskling. Jag tycker också att november är förfärlig, och i år är den väl värre än vanligt?
Jag tänker ofta att det är konstigt att veckorna, och månaderna går så fort, medan timmarna, och ibland minuterna, sniglar sig fram.
Men några ljusglimtar har jag också - mest min datakurs för "avancerade" (inte helt nybörjare alltså) som består av så glada, positiva och entusiastiska "gubbar" - ja, en "gumma" finns också där.
Och i kväll ska jag på träff med bokgänget, som nu är inne på sitt 36:e år.
Många kramar från mamman som tänker på dig hela tiden, och som också vill hälsa till Erica/lilltån, som jag har blivit så fäst vid och beundrar så mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...