Det är mycket som hänger i luften nu. Jag har inte fått något besked om jobbet ännu, det har heller inte dimpt (konstigt ord det blev) ner något avtalsförslag gällande dataprogrammet i min mailbox. Dock verkar det nu som om vårt dataprogram kommer att bli väl mottaget hos Den Stora Föreningen, men inget är klart och man undrar..

Jag försöker jobba på men det känns tungt. Rastlös blir jag också av all denna osäkerhet. Försöker intala mig att det är jag själv som är den enda som kan se till att jag inte får dåligt samvete om jag inte riktigt jobbar på max hela tiden. Det går rätt bra, jag är av naturen lat... När jag har hemmadagar så tar jag en tur med skidorna, det är härligt och jag har faktiskt förbättrat min tid på "mossrundan" från 21 till 17 minuter. Så det så. Fast det kanske beror på bättre glid nu när det bara är åtta minus, varmt och skönt. Vikten är nog oförändrad tror jag, vågen har gått sönder så jag vet inte. Den tålde bara 130 kg... Jag misstänker att Erik hoppade på den för att testa. Här måste jag nog nämna att jag var åtminstone aldrig uppe på tresiffrigt ens när jag var som mest uppsvullen under behandlingarna. Men det var ganska nära..

Idag är jag ledsen för att jag sörjer min skog, backen just bakom huset. Där jag gick en runda varenda dag under behandlingstiden. Jag visste att det skulle avverkas men jag trodde att vi var överens om att de bara skulle ta granarna och låta tallarna och lövet vara kvar. Skogvaktaren höll tillochmed med mig. Men nu är det jämnat med marken alltihop. Någon enstaka ful "högstubbe" och en penig björk är allt som återstår. Borta är mina nattvioler, kantarellställen, smultronställen och promenadstigar. Göran påstår att vi ska beta alltihop och han var tvungen att hugga så mycket för att det inte får vara mer än 60 träd per hektar. Ha! Visserligen har jag betat den skogen med hästarna, men något betesstöd kommer den aldrig att bli berättigad till. Åh, jag har fortfarande en bild på näthinnan av Yora när hon stod med sin fölunge under stora granen och gnäggade och gnäggade när jag kom från BB med Erik. Hon hade rymt från sina skötare men hon hörde min röst.

 Värst av alltihop är att de stora fula granarna utmed diket bakom trädgården, de som jag verkligen ville ha bort för att de skymmer sikten, de står kvar minsann! Jag tror jag ska smyga mig ut med en motorsåg och åtgärda den saken. Jag är så sur för detta så jag tänker inte ens gå ut till lagårn ikväll, de får klara sig bäst de vill.