Snön smälter. Äntligen. Snart får man se om det höstsådda har överlevt. Göran som alltid tar ut allt elände i förskott är helt säker på att alltihop har gått ut sig. Snömögel kan ha trivts ypperligt under det tjocka varma snötäcket. Men jag tycker att man kan vänta och se, vem vet, kanske är det grönt när det kommer fram? Hundarna är leriga, hundskiten tinar fram på gårdsplanen, gräset är brunt och vägarna nästan oframkomliga pga översvämningar och hålor.

Elevatorgropen är full av vatten. Innan det har tinat i dagvattenbrunnarna så att det kan sjunka undan så rinner det in där istället. Idag har Göran och Lennart haft slavarbete med att hinka upp blöt spannmål och få igång alla igenbekade skruvar. Nu har de lyckats så nu får korna mat igen. Apropå ko-mat så var jag på en utfodringskväll för veterinärer igårkväll och blev verkligen inspirerad. Det finns folk som verkligen brinner för kor och kornas välbefinnande. Jag vill gärna räkna in mig i det gänget, men jämfört med dem vi träffade igår så är jag en oengagerad iakttagare.

Lugnare vecka denna veckan. Förra veckan fick jag rätt mkt gjort så det känns ok att kompa någon dag nu. Jag ska ju fortfarande vara rädd om mig.. Annars så tycker jag att jag är rätt bra igång nu. Visst blir jag trött ibland och visst värker fötterna men det är inget som direkt påverkar mig i vardagen.

Jag håller mig också uppe med fantasier om Den Stora Festen. Tagga gott folk! Jag har inte så många vänner så alla ni som läser bloggen och känner mig IRL kommer att vara mer än välkomna. Det lutar åt 7/8...