Verkligen skönt att inte ha jouren ikväll. I början tyckte jag det var skönt med snö som ligger kvar. Men nu räcker det faktiskt. Vägarna blir svårare och svårare att åka på. Som tur var hade jag inte så många resor idag, det tar dubbelt så lång tid som vanligt att åka mellan gårdarna. Idag mötte jag en timmerbil och fick backa nästan en kilometer. I måndags höll jag ut lite för en gående och vips vek "vägkanten" ner sig och ytterhjulet skar ner bilen i diket. Vi stannade mjukt i en snödriva. Det var på morgonen på väg hemifrån och jag hade inte hunnit så långt så det var bara för Erik att springa sista biten till skolbussen, och jag fick börja gå hemåt igen och hämta en traktor. I fredags hade vi riktig dramatik här hemma när en av timmerbilarna stjälpte mitt i natten. Ingen skadad som tur var. I natt ska det komma ca 25 cm snö plus att det blåser rejält så i morgon blir det nog inte heller så kul.

I går var det fika med några av "cancertjejerna". Tänk att tiden kan gå så fort. Vi hinner lagom komma igång att prata känns det som och så har det plötsligt gått flera timmar. Väldigt viktigt tror jag att kunna få prata med de andra i samma situation. Man hinner tänka så mycket och de andra i familjen kan inte alltid hänga med i svängarna. Särskilt nu när Göran och killarna känner det som att jag är frisk igen tycker jag inte att det känns riktigt rätt att börja prata cancer här hemma. Men jag är ju fortfarande en cancerpatient och kommer att så vara länge till. Förmodligen "för alltid". Även om de tankarna numera trängs med en massa andra vardagstankar. Telefonsamtal som ska ringas, bakterieodlingar som ska läsas av, utvecklingssamtals- och tandläkartider som ska passas. I morgon eftermiddag ska det vara möte på jobbet och då får jag förmodligen besked om hur det ska bli framöver?

 

mor

28 januari 2010 15:08

Älskling. Jag har tänkt så mycket på hur du är ute och kör på snöiga vägar, och oroat mig, men jag vet ju att du är både skicklig och försiktig (numera!). Själv går jag ut så lite som möjligt, för det är så förfärligt halt på smågatorna - i hela stan förresten. Men jag har lyckats gå till och från pensionärsuniversitetet både i går och i dag.
Jag är glad att du har "cancertjejerna" att prata med för jag förstår att det behövs. Det borde nästan finnas en träffpunkt för "cancermammor" också, för vi har också en massa oroliga tankar och rädslor!
Många kramar från mamman som tänker på dig hela tiden

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Nu är jag ägare till en halv häst och det blir nog roligare än vad jag har trott, jag gillar den lilla som är dotterdotterdotter till Yora och har precis samma blick. Nu ska vi bekanta oss och det lär ta ett tag. Jag känner mig inte helt bek...

Kläm, tjejer, kläm! Jag är helt övertygad om att de flesta brösttumörer är självupptäckta. ...

Hade tänkt att jag skulle ägna den här dagen åt att jubla över att jag är frisk igen. Men jag tänker mest på dem som inte fick uppleva den. Erica/lilltån som fick sin sista (trodde vi) behandling samtidigt som jag. Petra. De fattas nu när jag skriver...

Idag för ett år sedan fick jag min sista cellgiftsbehandling. Det känns otroligt länge sedan. Nu är jag återigen mitt i livet, allt går i rasande fart och inget hinner jag av det jag borde. Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tro, att det skulle gå a...

Idag har jag varit på läkarbesök. Jag trodde det var någon sorts summering efter mammografin jag var på häromveckan men så var det inte alls. Jag skulle inte ens ha varit på den för det var en rutinmammografi och jag ska gå på en mer omfattande (med ...