Snö och kallt. Riktigt snökaos och jag har jouren i natt. Jag tog mig knappt hem idag, hoppas det inte ringer. Om det ringer så måste jag nog begära eskort av traktor med snöblad... Kylan är alltid värst så här års tycker jag, fram i februari har man vant sig och vet att det snart blir bättre.

Det är mycket som är tungt nu. Jag har fortfarande svårt att fatta hur det kunde gå så illa med Erica. Tack Eva för att du skrev till mig. Vet du, jag går ibland in på din blogg och kollar om du ändå inte har skrivit något... Så ledsen för din svägerska. Hoppas de kan få det att stanna upp. Visst är det så att det finns många grymma sjukdomar, men cancern är helt klart en av de värsta. Det hemska med cancern är ju detta slumpartade tycker jag. Varför ska just vissa drabbas värre än andra? Det är nästan omöjligt att ta in, denna blinda orättvisa. 

Johan har börjat prata med mig om sin diagnos AS. Väldigt skönt att han ääntligen vill dela sina tankar. Men tungt också även det. Han har läst sig till att för de flesta med AS så är de sista åren på högstadiet deras värsta tid. Han går i sjuan nu och blir ibland lite trakasserad av de andra, han är ju lite udda. Det går bra när hans assistent är där, men ibland är hon ledig och då känner han sig nog lite mer osäker och det märks väl. Det var bra att han fick ett eget omklädningsrum på gymnastiken, nu vågar han duscha.

Jag försöker att få honom att lägga märke till positiva saker i livet, det finns ju som tur är några sådana också. Tyvärr är det ju inte min starka sida heller...

Mitt i allt detta har det plötsligt lossnat för oss med dataprogrammet. Vi kommer att vara klara för lansering 1 mars om allt går som det ska, och med både hämta och sända-funktion. Fantastiskt. Jag fick idén i september 2005 och har jobbat med programmet sedan dess, på lediga stunder, mer eller mindre intensivt i olika perioder förstås. Många många gånger har det känns hopplöst och jag har nog egentligen inte på allvar trott att det någonsin skulle bli klart. Och nu är vi plötsligt så nära målet! Att det har lossnat nu är dock inte alls min förtjänst, det kan jag tacka Anders och Lotte för.

Dessutom har jag sökt nytt jobb, som jag verkar ha goda chanser att få. Och så tror jag faktiskt att jag har bestämt mig för att köpa den fina llilla hästen...