Här sitter jag och ska strax byta om och åka på julbord. Nyss skrev jag ett inlägg och gladde mig över att jag har kommit på hur julfirandet ska bli optimalt.

Sedan zappade jag runt lite i datorn och plötsligt fick jag en hink kallt vatten över mig. Erica /lilltån somnade in idag den 11/12. Det kanske låter konstigt men jag träffade aldrig henne IRL, pratade inte ens med henne i telefon. Men vi hade en livlig mail- och smstrafik. Förra julen skickade vi julklappar till varandra! Hon var en så otroligt levande tjej med handlingskraft och jävlar anamma, klok som få trots sina unga år. Alltid aktiv på forumet "cancertjejer" för att stötta. Alltid hade hon ord för att trösta även i de svåraste mörkaste trådarna på forumet. Hon och jag fick vår sista cellgiftsbehandling samtidigt och sedan skulle hon bli friskskriven. Det gick bara några veckor sedan var hennes nästa återfall ett faktum. Jag tänker på hennes man Leo, och hela hennes stora familj som hon engagerat sig så i. Lillebror tillexempel, vem ska han nu krypa ner hos och prata om allt som är svårt.

Det har varit mycket tungt på forumet på sista tiden och nu orkar jag inte vara aktiv längre. Det här blev för mycket, inte lätt att njuta av att vara frisk. Hur kan det vara så orättvist?

YES!! Nu har jag äntligen kommit på hur jag ska lösa julkrisen: Vi låtsas helt enkelt att i Östergötland är det julafton den 23 december och så kör vi hela programmet här då. Och på morgonen nästa dag äter vi våra julkransar och sedan sätter vi oss på tåget till Skåne. 12.31 kommer vi fram till Lund, eller så kan vi kliva av i Hässleholm och hyra en bil där? INGEN BEHÖVER  BLI BESVIKEN! Det enda Janne och Göran missar är lutfisken... Och så det att de måste vara ensamma i lagårn men det blir ju bara ett dygn. Phu! Nu gäller det bara att sälja in idén hos alla berörda.