Nu har jag jour för första gången på över ett år. Jag har lagt ner stor möda på att packa bilen så jag tror faktiskt att jag har med mig allt jag behöver. Det är lite oroligt men som vanligt är jag optimist och tror att inget jobbigt ska hända just ikväll. Jag har unnat mig Håkan Nessers nya bok på CD så någon resa kanske inte vore fel, en kalvförlamning eller så...

Dagens kalv här hemma är en tjurkalv. Mamman heter 660 Bojan men hon kallas för Lillan för hon var så liten när hon föddes. Hon är e. Gothem. Jag gillar alla våra Gothem, de är friska och sunda kor, och detta är en av de allra finaste.

Idag har jag varit på mammografi. Jag blev också mycket noggrannt ultraljudad. När hon hade spritsat på ultraljudsgelen frågade jag om hon inte skulle kolla i den opererade armhålan? Jovisst sa hon och när jag kände efter så var jag kladdig där med. Jag hade inte känt när hon spritsade den, har ju ingen känsel där!!  Själv såg jag inget konstigt på ultraljudet, men jag såg att det fanns några lymfknutor kvar i den opererade armhålan. Hon bekräftade det, men sa att de såg friska ut. Det kanske kan vara bra att ha några kvar.. Läkaren vill inte säga något om vad hon ser, men nog tyckte jag att hon sa att det såg bra ut just när hon gick ut. Skönt. Men egentligen var jag inte så orolig för knutan jag kände har mjuknat lite senaste veckorna.

Idag är det ett år sedan jag var på bröstmottagningen för uppföljande mammografi och ultraljud, efter att de hade tittat på de första mammografibilderna. Jag bad läkaren att vrida lite på skärmen så att jag kunde se, och det gjorde hon. Jag såg tydligt hur infiltrativt den ena knölen ("tvåan") hade vuxit och då förstod jag ju att det inte var godartat. Men den läkaren ville inte alls prata med mig om det. Sedan fick jag vänta i flera timmar för att jag skulle träffa en "bröstdoktor". Han hade flera kandidater med sig och alla skulle klämma och känna men jag fick egentligen inte veta någonting. Han pratade lite om hur en operation går till, men när jag frågade ifall jag skulle opereras så ville han inte svara utan sa att det berodde på biopsin som jag skulle ta veckan efter.

Efter sjukhusbesöket åkte jag direkt till en introduktionsdag om klövhälsoprojektet som husdjursföreningen skulle driva. Jag berättade för vår chefsveterinär att jag säkert skulle opereras och att jag just inte var något att räkna med i det projektet. På kvällen var det första dagen på valpkursen och det kändes väldigt kymigt att sitta där och prata hund när tankarna var på helt annat håll. Men tack  vare det där ultraljudet så hade jag ju hunnit bearbeta det hela lite när det sedan var dags för besked.

Och idag har jag jobbat igen. Inte har jag gjort någon stor nytta, tagit en massa mjölkprov förstås. Jag har träffat en mystisk ko som nu ska sinläggas för att kalva om ett par månader. Hon har haft lite underliga flytningar så hennes ägare, som jobbar på semin, kände efter och tyckte att det kändes så konstigt.Hon ville att jag skulle känna och jag tyckte också det kändes skumt, som en livmodersomvridning? Jag har aldrig förut stött på någon sådan så långt före kalvning och har egentligen ingen aning om hur tidigt det kan uppstå? Vi bestämde att avvakta lite men om det fortsätter att kännas så skumt och om det känns tydligt vilket håll det är så kan man ju kanske rulla henne "i förväg"?

Två kvigor till har kalvat idag, 706 Bönan e. J Valon och 689 Bojan e. Ytterby. varsin kvigkalv. Och så har 630 Berta fått sin tredje kalv men det var en tjurkalv. Bilden är på 706. Hon är trevlig men har väldigt brett mellan framspenarna. 701 är helkool, hon mjölkas i rutin som en gammal van ko. Och de andra kvigorna är också snälla allihop, jätteskönt. Lilla 721 (hon som kastade) mjölkar 5 liter ungefär varje gång men hon kan nog komma igång lite bättre så småningom.

En trevligare anledning att utse 1 september till årsdag är ju att det är Minnas (4)årsdag. Hoppas presenten har kommit fram!

Nu har Janne tröskat det sista. Och all halmen är ihoprullad. Och det är inte ens september ännu! Tänk nu vilken lång och skön höst vi har framför oss..

Idag på eftermiddagen var jag och Erik på utvecklingssamtal. Jag kom lite tidigare för det var några papper jag skulle läsa igenom som Erik hade glömt att ta hem. Medan jag stod vid ett bord och läste såg jag hur Erik pekade ut mig för en kille från klassen "där är min morsa". Jag blev lite glad, tydligen är jag inte mer pinsam än att man kan kännas vid mig. Men strax efteråt går Erik förbi mig  för att sätta sig. "Håll in magen" väser han när han passerar!! Jag gjorde som han sa, men kunde inte låta bli att ge efter för gapskrattet.

Jag har också varit på folktandvården och bokat en tid eftersom mina tänder, som ju var dåliga redan innan behandlingarna, nu faller i bitar. Det var nog särskilt Taxotere som gick illa åt tänderna, man kände ju hur det spände i käkarna de första dagarna efter behandling. Det gör inte så mycket ont men det är jobbigt när det fattas stora bitar, det fastnar mat överallt.

I skolan hade de frågat Johan om det var ok att de informerade spanskagruppen om hans Asperger och han hade sagt nej. De ville att jag skulle prata med honom om det. Jag trodde inte mycket på det, men försökte i alla fall. Förut har han ju inte alls velat prata om det. Men nu gick det riktigt bra och vi kunde prata om utredningen och om information i skolan och om andras attityder och sånt. Kanske har han hunnit bearbeta det lite mer nu. Han har också hittat boken "jag är ändå jag" som jag hade ställt i bokhyllan och läst den och ville prata om olika saker som killarna i den boken hade sagt. Det kändes väldigt skönt att han ville prata. Jag hoppas han finner en bra väg till ett gott självförtroende så småningom. Vi kom fram till att det är han som ska bestämma ifall de andra ska informeras, men att det kanske är bra om spanskagruppen vet. Han ska tänka över det själv ett tag till. Klassen är ju informerad fast Johan egentligen inte ville och nu tycker han det är bra, fast han har tänkt att de flesta nog har glömt det där nu. Och det är väl inget de går och tänker på, de har väl annat att göra.

Detta var min sista sjukskrivningsdag.

I morgon ska jag jobba. Det skulle varit idag men blev uppskjutet, deras provmjölkning var inte klar. På torsdag har jag jour och på fredag kör jag på distrikt. Det är då jag får veta om jag orkar som förut..

I natt har 709 Krona kalvat. Hon är e. 5678 Kolsnäs, han som ska ge så otroligt bra halter. Hennes mamma hade besvär med att kämpa sig upp till 3 procents fetthalt. Kalven är en kviga e. Smart, en ungtjur.

Och medan vi mjölkade kalvade 693 Vera. Hennes mamma heter 596 och är en skaplig ko efter en ungtjur. 693 är efter H Manne, en ungtjur det också. Hon är väldigt grann, ett fantastiskt bakjuver. Kalven är efter Lukas, också en ungtjur. Det var en tjurkalv och det gjorde ju inget. Den var alldeles för stor och hon hade rätt jobbigt att få ut den, det är nackdelen med ungtjurar, man vet inte mycket om dem. Vi har en kviga till dräktig med denna Lukas, hon heter 706 och kalvar när som helst..

Nästa vecka börjar jag jobba. Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva så här mycket på bloggen, vi får väl se. Jag ska försöka komma i form igen litegrann också, har börjat cykla med I-B.

Det funkar nog rätt bra för Johan i skolan, han har varit rak i ryggen de senaste veckorna. Ända sedan Gotland egentligen faktiskt.

701 kalvade, den första av de fem kvigor som alla har vaggat ut och in till vår kalvningshage i flera dagar nu. Det fungerar väldigt bra att ha dem där, man har bra uppsikt och så blir de väldigt tama av att vi tar in dem tillsammans med korna vid varje mjölkning så att de får vänja sig vid att äta kraftfoder före kalvning.

701 är en Spira, dotter till 565 som var en av mina absoluta favoriter. 701 kommer också att bli en favorit, hon är så lugn och snäll och så blir hon en duktig mjölkko det verkar helt säkert. Hon är e. J Valon. Kalven är e. K Lens, lite dumt kanske till en kviga men det gick ju bra. Och det var en kvigkalv! YES!

På kvällen var jag hos en vän här i byn, deras kattunge hade fått en lång pinne rakt in i ljumsken. Jag fick söva den för att kunna ta bort pinnen. Tyvärr sövde jag den lite för hårt, den fick lite kramper, men det gick bra. Pinnen satt väldigt hårt, måste ha varit inkilad mellan muskel och ben, men den verkade inte ha gått innanför bukhinnan. Det får bli antibiotika också för säkerhets skull.

Nu har svalorna fått sin andra kull för året flygfärdiga. Inte varje år de lyckas med det. Det har varit ett gynnsamt år för allt som växer och nu när vi börjar skönja slutet på skörden så vet vi att vintern är räddad. Vi kommer att ha gott om bra foder.

Arla har varnat för ett extremt lågt mjölkpris så det är väl tur att skörden åtminstone blev bra. Men många har haft problem med höstsäden, den blev angripen av svamp för alla som inte sprutat. Tur att vi inte hade höstsått något just i år!

Tidigare i kväll ringde de som har sommarstuga i en av våra kvighagar. En kviga gick med efterbörden hängande. Kvigorna i den hagen ska inte kalva än på länge. Jag åkte dit och letade efter kalv och hittade till slut en död liten ofullgången tjurkalv. I morgon får vi hämta hem kvigan, hon hade fyllt i juvret så det går nog att mjölka igång henne. Det är inte första gången någon kastar i den hagen. Janne ville inte släppa dit 720 Spira av just den anledningen, men det blev så i alla fall. Tur att det inte var hon som hade kastat.

I morse regnade det rejält men det gör inget. För tänk att Mattias kom och rullade ihop den första halmen i går kväll!! Vi ligger riktigt bra till, inte ens ute på slätten har de tröskat allt ännu och de brukar alltid vara ett par veckor före oss.

Jag har varit med Johan hos tandläkaren. Han röntgades från alla möjliga vinklar och senare i höst ska en specialist komma och uttala sig om ifall han ska ha tandställning nu eller ifall man ska vänta något år till. Stackars unge, han har mycket extrabördor att bära med sig genom tonåren minsann. Han fick en väldigt bra genomgång av tandborstning med eltandborste åtminstone, jag tror att han lyssnade mer ordentligt på henne än han gör på mig.

I kväll har jag varit och ultraljudat häst ihop med Åsa B igen. Jättetrevligt, jag gillar sådana människor som kör med nordsvensk, det är en synnerligen sympatisk hobby tycker jag. Tyvärr var stoet inte dräktigt. Jag tänker mycket på den lilla hästen på Gotland. Inte ska jag väl köpa häst? Men OM jag skulle, så vet jag vilken häst ........

Ja, det fina vädret har hållit idag också. Janne kör och kör. Det är bara att tacka och ta emot när det är såhär gynnsamt. Göran är helt "mylad" nu, idag har han fått tippa två vagnar på logen för han hinner inte ta emot hur mycket spannmål som helst på så här kort tid. Lennart och jag har lagårn och det har minsann inte varit någon semester. Vi fick tre kalvar igår. 585 Berta fick tvillingar i år igen, e. Surprise, tyvärr tjurar. Och 583 fick också en tjurkalv, e. S Adam. Detta är två riktigt fina kor som gott kunde ha fått kvigkalvar, jag tycker vi har lite oflyt i år med det, inte många kalvar hittills som blivit "rätt sort". För att få plats med alla kalvar har vi fått flytta in några i kalvamman så nu är den igång igen för säsongen. Att lära nyfödda kalvar dricka med napp är lite jobbigt, och att lära kalvarna i amman att förstå hur den funkar är också lite jobbigt. Hoppas det flyter på bättre i morgon. Dessutom har vi hämtat fem kvigor som strax ska kalva och de får gå bland korna. De har också lite svårt att förstå hur det går till med de självlåsande grindarna, utom en som är klok som en gammal ko. Men de är väldigt granna, och lugna och trevliga så det ska bli roligt att se vad det blir av dem.

Liksom med unghästar som är allra finast innan man börjar rida så är kvigorna aldrig så fina som innan de har kalvat. Sedan blir det "vanliga" kor och hästar. Sådär är det inte med barnen, de är som de är hela tiden, inte jäser de av ouppfyllda förväntningar när de är små? Eller gör de det fast jag inte har fattat att man kan se på dem med de ögonen? Fast jag tycker snarare att jag tittar förvånat på dem nu när de börjar bli stora "han är ju en riktigt trevlig kille!"...